Granskningar av Argument och Fakta

i samband med ideologier och religioner

Sammanfattning av Hizb ut-Tahrirs ideologi
och dess utkast till konstitution för kalifatet

Denna artikel ingår i en sere av artiklar där jag granskar hur olika religiösa samfund förhåller sig till den sekulära staten, och till statens roll och befogenheter, inklusive dess roll för att skapa och upprätthålla en rättsordning. Förutsättningarna för artikelserien beskrivs i en separat inledningsartikel.

Hizb ut-Tahrir är en islamistisk rörelse som har målet att etablera ett kalifat, alltså en stat som innefattar islams hela territorium, och på sikt hela jorden. Det finns webbsidor som bedömer att den har omkring en miljon medlemmar eller sympatisörer totalt sett, men jag har inte sett någon uppgift från dem själva om det. Antalet medlemmar i Storbrittanien uppskattas till cirka 85.000. I listor över vilka länder som den är representerad i brukar inte Sverige ingå, men det finns nu en svensk webbplats för rörelsen. Även den australiensiska webbplatsen är innehållsrik.

Rörelsen är förbjuden i många muslimska länder (inklusive till exempel Saudiarabien), samt i Tyskland, Nederländerna och Ryssland. Den verkar fritt i Storbrittanien, Australien, USA och Kanada.

Målet att verka för upprättandet av ett kalifat har Hizb ut-Tahrir gemensamt med Daesh (Islamiska staten, IS), men man skiljer sig vad gäller medlen. Hizb ut-Tahrir markerar att målet ska nås utan användande av våld, och dess verksamhet förefaller bestå av opinionsbildning och intellektuell analys.

Rörelsen grundades 1953 som en sunnimuslimsk organisation i Jerusalem av Taqiuddin al-Nabhani, en muslimskt lärd appelationsdomare. Han lade fram rörelsens program i boken The Islamic State vilken har haft stor betydelse för att definiera rörelsen. Det sista kapitlet i boken utgörs av ett utkast till konstitution för det kommande kalifatet som består av 186 paragrafer, de flesta av dem helt korta. Konstitutionsförslaget beskriver med viss detalj hur det önskade kalifatet ska vara organiserat.

Webbplatsen khilafah.com innehåller en modifierad konstitutionstext som inleds med "This is a translation of the revised Draft Constitution of the Khilafah State published by Hizb ut-Tahrir in 2010." Man kan utgå från att originalet är på arabiska, eftersom den ursprungliga versionen är på det språket, och eftersom det i dokumentets § 8 står att Arabic is the language of Islam and the sole language of the State.

Huvuddragen i den här artikeln är att jag först beskriver Hizb ut-Tahrirs ideologi med ett antal citat från deras svenska webbplats, och därvid från sidor som har en framskjuten plats genom att de refereras direkt från ingångssidan. Efter denna inledning följer en sammanfattning och diskussion av konstitutionsutkastet.

Hizb ut-Tahrirs ideologi

Följande är ett antal direkta citat från Hizb ut-Tahrirs webbplats, Synen på relationen mellan den islamiska kulturen och andra kulturer uttrycks så här i en sida med titeln "Skillnaden mellan kultur och civilisation": När man definierar kultur som en samling värderingar, så framstår det därför som naturligt att endast den islamiska kulturen ska vara vår kultur, dvs. vår enda referenspunkt och källa. Det är därifrån vårt synsätt på livet kommer. Och det är också därifrån våra bedömningar om vad som är gott och ont kommer. Det är endast den islamiska kulturen som bestämmer vad som är rätt och fel. Allah säger:

    "Suveräniteten tillhör endast Allah."

Den islamiska kulturen skiljer sig från demokrati och kommunism genom att den grundar sig på övertygelsen om Skaparens existens och den lydnad som visas gentemot denna Skapare. Därför kan ingen bekänna sig till denna kultur samtidigt som han använder sig av en annan kultur som källa. Gör man det, betyder det att man inte erkänner Allahs suveräna rätt att bestämma rätt och fel. Refererar man till en annan kultur, betyder det att man måste kompromissa på Islams bekostnad. Dessa två resultat strider emot den islamiska aqidah om den totala acceptansen av Islam.

En sida med titeln "Islam i Sverige eller svensk islam" avvisar tanken på att islam ska kunna förekomma i olika varianter, till exempel i en svensk variant. Följande är några citat från den sidan:

Denna ideologi (dvs islam) innehåller lagar, som ska tillämpas av muslimer var än de befinner sig, för att behaga Allah och njuta Hans gunst. Dessa lagar måste implementeras såsom de har uppenbarats och deriverats ut ur Koranen och Sunnah av mujtahidin (personer som språkligt och juridiskt är kvalificerade till att derivera ut lagar ur Islams juridiska texter) så länge lagarnas bevisning håller och inte omkullkastas av andra starkare bevis.

Svensk blir man när man begränsar sin tillhörighet till en nationalstat och anammar demokratin med alla dess tankar, och tänker som svenskar i gemen gör, dvs utgår uteslutande från att tillfredsställa sina instinkter och organiska behov på det sätt man själv önskar utan några betänkligheter eller inskränkningar från "någon högre makt."

"Svensk muslim" är således lika omöjligt som "syrisk muslim" eller "kristen muslim." Det svenska folket vill att utlänningarna, inklusive muslimerna, ska assimileras i det svenska samhället. Hur många gånger har vi inte hört att "man ska ta seden dit man kommer"?

Allah har nedsänt Islam för att kompromisslöst tillintetgöra alla "heliga kor", ex demokrati, kapitalism, pluralism, marknadsekonomi, feminism etc, inte för att leva i symbios eller bilda syntes med dem.

Där finns också en sida med titeln Sekularism som börjar med en översikt över västerlandets historia som beskriver en utveckling från kejsarvälde och feodalism fram till dagens system. Den berättelsen är inte alls tillämpbar på Sverige och de andra nordiska länderna, eftersom vi ju har haft en annan utvecklingsgång med ett folkstyre redan från början.

Därefter finns ett kort avsnitt med underrubriken "Kritik av sekularism" som bland annat säger: Sekularism medger alltså underförstått att Skaparen existerar och att Han har nedsänt åtminstone en uppenbarelse till mänskligheten. Men istället för att undersöka vilken uppenbarelse som är den korrekta, har väst bestämt sig för att avfärda alla uppenbarelser och åsidosätta dem, och försöka ersätta Gud med människan. Sådana och liknande ateistiska förklaringar var reaktioner på teokratin och dess tillämpning, men de är trångsynta och ytterst felaktiga då man inte kan på ett generaliserande sätt tillämpa sin europeiska erfarenhet av kristendomen på världens alla religioner och trosläror så att dessa förkastas.

Hizb ut-Tahrirs målsättning

En av sidorna på webbplatsen presenterar rörelsens målsättning. Den inleds med en bild av en svart flagga med vit arabisk text på, en bild som uppenbarligen för tankarna till Daesh (Islamiska staten). Uttrycket Islamiska staten nämns dock inte på den sidan. Målsättningen för rörelsen beskrivs på följande sätt:

Målsättningen är att återuppta det islamiska levnadssättet och att sprida det islamiska budskapet till hela världen. Detta innebär konkret att få muslimerna att återigen börja leva ett islamiskt liv i Dar al-Islam i ett islamiskt samhälle där alla livets angelägenheter sköts enligt sharia. Detta innebär att halal och haram är måttstocken i den islamiska staten.

Det är i denna stat som muslimerna väljer en khalifah som de ger bay’ah (trohetsed) om att lyssna och lyda på villkoret att han styr enligt Koranen och Profetens (frid vare med honom) Sunnah och att han förmedlar Islam som ett budskap till hela världen genom da’wah och jihad. Partiet har även som målsättning att ge den islamiska ummah korrekt utveckling genom upplyst tänkande.

Partiet strävar efter att få ummah att återgå till dess tidigare styrka och ära så att hon inte längre är beroende av andra stater och nationer utan återvänder till sin rättmätiga plats som den ledande staten i världen såsom hon tidigare var då hon styrde världen enligt Islams lagar. Partiet strävar också efter att återinföra den islamiska vägledningen till mänskligheten och leda ummah i en kamp mot kufr, gällande dess system och tankar så att Islam omfattar hela världen.

Sammanfattningsvis har alltså denna rörelse en ideologi som står i absolut motsättning till den västerländska, sekulära och demokratiska samhällsformen som vi tillämpar även i Sverige. Det är Hizb ut-Tahrir själva som deklarerar denna motsättning, och vi kan inte annat än instämma och konstatera faktum. Det är dock inte den här artikelns uppgift att uttrycka någon upprördhet eller kritik av detta förhållande, utan det jag vill göra här är att beskriva den här rörelsens ideologi i litet närmare detalj. Även för den som inte alls delar Hizb ut-Tahrirs åskådning kan det ju vara intressant att veta vad den innehåller. För den beskrivningen har en enda källa använts, nämligen det ovan beskrivna utkastet till konstitution för kalifatet. För enkelhetens skull betecknar jag det i fortsättningen som "konstitutionen", men jag ber läsaren hålla i åtanke att det hela tiden rör sig om en "Draft Constitution". Angivna paragrafnummer avser det reviderade utkastet.

Kalifatet som statsbildning

Konstitutionsdokumentet har rubriken "A Draft Constitution of the Khilafah State", men i den löpande texten används vanligen uttrycket "the State" (med stor bokstav) och på några ställen "the Islamic State". I det följande använder jag ändå ordet "kalifatet" omväxlande med "staten". Jag undviker att skriva "islamiska staten" eftersom det skulle leda tankarna till Daesh (IS).

Det beskrivna kalifatet utgör en stat bland andra stater på jorden. Den särskiljer sig från alla andra genom att den ska vara grundad på Islam. Den skiljer mellan Islams område (Daar ul-Islam) och Otrohetens område (Daar ul-Kufr); något tredje tycks inte förutsättas (§ 2).

Kalifatet får inte ingå i någon överstatlig organisation som är baserad på något annat än islam, eller som tillämpar icke-islamiska regler. Dit hör till exempel FN, IMF, Haagdomstolen och Arabförbundet (§ 191).

Kalifatet strukturerar sina relationer till andra stater så att det finns fyra kategorier. Den första gäller stater i "the current Islamic world", dvs. dagens muslimska länder. Dessa anses inte som "foreign", och man vill få dem att ansluta sig till kalifatet. Övriga tre kategorier avser stater inom Otrohetens område, vilka grupperas efter graden av vänskap eller konflikt (§ 189).

Det är absolut förbjudet för någon medborgare, parti eller annan grupp att ha några relationer till en främmande stat. Detta är statens monopol. Det är inte tydligt om detta också ska avse relationer till NGO-organisationer som är baserade i andra länder. (§ 182).

Kalifatets styrelse

Kalifatet är kraftigt centralstyrt. Dess ledare, kalifen (khaleefah) har absolut makt så länge han följer islams lag, även om han naturligtvis måste delegera till lägre nivåer i sin regering (§ 36 m.fl.).

I § 22 utsägs att kalifatets styrelse är baserad på fyra principer:
1. Sovereignity belongs to the divine law (sharía) and not to the people
2. Authority belongs to the people, i.e. the Ummah
3. The appointment of one Khaleefah into office is an obligation upon all Muslims
Den fjärde punkten tycks säga att kalifen och enbart han fastställer konstitutionen och underliggande lagar. Med vissa begränsningar har han också rätt att införa nya religiösa regler som då blir gudomliga lagar (§ 3).

Parlamentet (Ummah) utser kalifen men kan inte avsätta honom. Det finns ingen tidsgräns för kalifens mandatperiod. Så länge som han följer sharía och är kapabel att sköta statens angelägenheter så fortsätter han att vara kalif. Om detta inte längre är uppfyllt så har the Court for the Acts of Injustice mandat att avsätta honom (§ 39-41, 87). Medlemmarna i denna domstol utses av kalifen eller den av denna utsedde överdomaren (Chief of Justice)(§ 88).

Om en ny kalif behöver utses så ska det ske inom tre dagar. Parlamentet nominerar en lista på kandidater, och därefter sker ett allmänt val. Alla muslimska medborgare har rätt att delta i valet (§ 26, 34). Konstitutionen säger inget om hur detta allmänna val ska gå till rent praktiskt, men eftersom kalifatet förväntas ha mycket stor utsträckning får man förmoda att detta allmänna val måste ske medelst Internet för att klara tidsgränsen

Medborgarskap och rättigheter i kalifatet

Konstitutionens § 6 säger att alla medborgare ska behandlas lika oberoende av religion, ras, hudfärg eller något annat avseende. Den säger också att staten förbjuds att diskriminera bland sina medborgare i något avseende.

Oakatat detta finns det ett antal paragrafer som fastställer hur medborgare har olika rättigheter och skyldigheter beroende på religion. Redan i § 7 anges att alla muslimska medborgare är underställda sharía i alla avseenden, medan icke-muslimer har rätt att följa sina egna religioner vad gäller födoämnen och klädsel (inom ramen för vad som tillåts dem enligt sharía), samt vad gäller religionsutövning.

Äktenskap mellan två icke-muslimer utförs enligt reglerna i deras religion. Äktenskap mellan en muslim och en icke-muslim utförs enligt islams regler. (Det innebär speciellt att det inte är möjligt för en icke-muslimsk man att gifta sig med en muslimsk kvinna och samtidigt behålla sin religion).

Ett tydligt avsteg från religionsfriheten består i att muslimer som öppet avsäger sig sin religion ska straffas med avrättning (§ 7, punkt c).

Muslimer och icke-muslimer beskattas på olika sätt (§ 143-146).

Bara muslimer har rätt att bilda politiska partier (§ 21). I politiska sammanhang, till exempel som parlamentsledamöter, har muslimer rätt att ställa de styrande till svars, medan icke-muslimer enbart har rätt att framföra sina klagomål (§ 20, 107).

Det är anmärkningsvärt att i samband med rättigheter skiljer man på vissa punkter mellan fria män och slavar (§ 19). Slaveri ska alltså kunna förekomma i kalifatet, även om detta inte sägs ut explicit.

Familjerätt och kvinnornas ställning i kalifatet

Konstitutionen fastställer att åtskillnad mellan könen är fundamental (§ 113). För att realisera det fastställs att kvinnor har att skilja mellan sitt privatliv och sitt allmänna liv (public life). I det allmänna livet måste de vara så klädda att bara ansiktet och händerna är synliga. I privatlivet gäller inga sådana restriktioner, men där får de bara umgås med andra kvinnor och med män i familjen (mer exakt: män som de inte får gifta sig med).

Det åligger den gifta kvinnan att lyda sin make, och mannen att stå för hennes försörjning. Inom äktenskapet ska kvinnan utföra de sysslor som normalt utförs inomhus, och mannen de sysslor som normalt utförs utomhus. Om kvinnan inte orkar med sin del åligger det mannen att skaffa hushållshjälp. Mannen och kvinnan måste också "fully assist each other" vid utförande av hushållssysslorna (§ 121).

När barnen är så vuxna att de inte längre "need care" har de rätt att välja själva vilken av föräldrarna de vill bo hos. Dock gäller att om bara den ena föräldern är muslim (vilket isåfall måste vara mannen) får barnet bara bo hos den föräldern (§ 122).

Inget undantag görs för icke-muslimska kvinnor, utan dessa regler tycks gälla oberoende av religion.

Konstitutionen säger inget om huruvida polygami är tillåten eller inte. Den använder dock begreppet "the married couple".

Oaktat dessa begränsningar har kvinnor fullständig frihet och oberoende i ekonomiska frågor. De kan alltså äga fast och lös egendom, ingå avtal, och så vidare.

Kvinnor kan också delta i val till parlamentet (Majlis al-Ummah) och väljas som ledamöter där. Den starkaste begränsningen vad gäller kvinnors möjlighet att delta i det politiska livet är att de kan aldrig take charge of ruling... nor to practice any actions of ruling (§ 116).

Militär och polis

Militär och polis är inte åtskilda utan ingår i samma ordningsmakt.

Alla manliga muslimer har värnplikt och måste genomgå utbildning för detta (§ 62 nya).

Ekonomi

Kalifatets ekonomiska system är baserat på principen att Allah äger all fast och lös egendom, men att han har gett människorna rätt att inneha egendom enligt vissa riktlinjer (§ 126). I bemärkelsen av innehav kan egendom vara allmän, statlig eller privat.

Naturresurser, såsom oljefält, ägs av staten, och detsamma gäller anläggningar för utvinning av naturresurserna. I övrigt kan fabriker vara privat egendom (§ 137, 138).

Kalifatets penningsystem ska vara baserat på en guld- eller silvermyntfot, och alla utestående sedlar måste ha en täckning i centralbankens innehav av guld och silver. Däremot är det tillåtet att använda andra valutor och att växla pengar till och från dessa, med växelkurser som tillåts variera. Sådan valutaväxling måste emellertid ske momentant och kan inte användas för att spekulera i kommande kursförändringar (§ 167, 168).

Systemet för människornas försörjning har många likheter med en renodlad socialism. Staten ska ("should") erbjuda människorna arbete (§ 158), förse dem med det de behöver för sina grundläggande behov, och också så mycket som möjligt av deras icke grundläggande behov, "luxuries" (§ 125). Staten måste också förse medborgarna med sjukvård, vilken dock kan kompletteras med privat sjukvård (§ 164).

Det behöver knappast sägas att ovanstående sammanfattning är summarisk. Den har utelämnat många aspekter, och jag reserverar mig för att jag kan missförstått vissa punkter. Allmänt sett är dock konstitutionsförslaget synnerligen klart och tydligt, så riskerna för missförstånd borde inte vara så stora.

Diskussion

Det dominerande intrycket vid läsning av förslaget till konstitution är att det visserligen utgör en genomtänkt helhet, men samtidigt att det är en skrivbordsprodukt. Man tänker sig sträva efter att kalifatet ska omfatta alla muslimska länder och territorier, till att börja med, och samtidigt vill man ha arabiska som enda språk i hela kalifatet. Det förefaller inte särskilt realistiskt att införa arabiska som huvudspråk i Indonesien, Pakistan, Uzbekistan, Turkiet och alla andra icke-arabiska länder som kan komma ifråga. Även i länder som t.ex. Marocko som har arabiska som förstaspråk men stora språkliga minoriteter skulle detta säkert vara problematiskt.

Till bilden av skrivbordsprodukt bidrar också att konstitutionen blandar stort och smått. Till exempel reglerar § 64 att och hur armén innehar flaggor och banér. Därtill visar även det reviderade konstitutionsförslaget tydliga spår av att vara utformat på 1950-talet. Det gäller den socialistiskt inspirerade beskrivningen av kalifatets ekonomiska system, liksom förslaget att använda guld- och silvermyntfot för kalifatets valuta.

Att man ändå har behållit dessa tankar i det reviderade förslaget pekar mot att organisationen har karaktär av en inåtvänd och något världsfrånvänd sekt. Till det bidrar också innehållet av Hizb ut-Tahrirs svenska webbplats, till exempel karakteristiken av svenskar (och andra västerlänningar) vilka sägs utgå uteslutande från att tillfredsställa sina instinkter och organiska behov på det sätt man själv önskar utan några betänkligheter eller inskränkningar från "någon högre makt." Man frånkänner därigenom "alla andra" sådana mänskliga egenskaper som går utöver "instinkter och organiska behov", till exempel engagemang, medkänsla, och solidaritet i både det stora och det lilla. Detta är ett välkänt mönster även från andra sekter: man utmålar alla utomstående som omoraliska, och man kan använda detta för att stärka den inre sammanhållningen.

Målsättningen att skapa ett kalifat har HuT gemensamt med Daesh, samtidigt som medlen att uppnå dem skiljer sig helt. Vi vet inte i vad mån HuT's samhällsmodell överensstämmer med den som Daesh faktiskt realiserar i de områden som de tagit kontroll över. I sin bok "Islamiska staten" betonar Loretta Napoleoni visserligen att Daesh strävar efter att bygga en stat med alla dess roller, och att den därför bygger upp sociala tjänster för invånarna i sina områden, men inte heller hon ger några mer konkreta detaljer om hur den gryende staten organiseras. Jag har därför inte underlag för någon jämförelse mellan Hizb ut-Tahrirs samhällsmodell och den som Daesh använder.

Funktionsduglighet. Skulle då en stat som organiseras efter Hizb ut-Tahrirs riktlinjer kunna fungera i praktiken? Jag bortser då från alla de punkter där deras program skiljer sig så grundligt från vår samhällsuppfattning, och tänker bara på funktionsdugligheten i sig. Fortlöpande diskussion: avsikten är försöka få en diskussion om detta i några olika sammanhang och att så småningom föra in diskussionens slutsatser här. Bidrag till diskussionen är välkomna.

Konsekvenser för Sveriges del. Givet att HuT är att betrakta som en liten och inåtvänd sekt vad gäller Sverige, så kan man ändå fråga sig om förekomsten av en sådan sekt har någon praktisk betydelse. Får den till exempel några andra effekter än vad vi ser från inåtvända kristna sekter, eller vänsterextrema rörelser som ju också ibland haft sektliknande karaktär? Fortlöpande diskussion: även här är avsikten är försöka få en diskussion om detta i några olika sammanhang och att så småningom föra in diskussionens slutsatser här. Bidrag till diskussionen är välkomna.