Varför jag intresserar mig för liberalismen som idé

Konservatism och socialism framstår ofta som de två huvudalternativen när det gäller ideologi, kanske för att de brukar placeras nära de två ändpunkterna på ett tänkt politiskt spektrum. Själv är jag otillfredställd med bägge dessa alternativ, just eftersom de är så förknippade med de extrema varianter där de har sina rötter. Detta blir tydligt när dagens socialdemokrater sjunger "upp trälar uti alla stater / som hungern bojor lagt uppå" vid alla högtidliga tillfällen. Och jag får samma känsla av alienation när frackklädda herrar och lika festklädda damer sjunger "var honom trofast och hans ätt / gör kronan på hans hjässa lätt / och all din tro till honom sätt" vid sina högtidliga tillfällen. Sådana yttringar må vara resultat av traditioner och konventioner, men de bidrar ändå till en känsla av att socialism och konservatism har sina rötter i en annan tid, och att de bara har beskurits för att kunna fungera idag. Praktiska och bra att ha, kanske, men intellektuellt otillfredsställande.

Om man inte är nöjd med något av dessa alternativ får man gå vidare till liberalismen. Något fjärde finns knappast. Men då följer också att om liberalism bara ska ses som en lagom kompromiss mellan socialism och konservatism så framstår den som än mer beskuren än alternativen, och därför än mindre intressant. För att kunna tas på allvar måste den ha en egen själ.

För mig betyder det bland annat att det måste finnas en kort och kärnfull sammanfattning av denna egna själ. Jag har sökt i litteraturen efter en sådan men inte kunnat hitta någon. Uppslagsverkens beskrivningar av liberalism använder ofta formuleringar av typen "många liberaler anser att..." vilket inte är så kärnfullt.

I det läget kan man inte göra annat än att försöka själv. För min del väljer jag nu att definiera min variant av liberalism genom att utgå från

en övertygelse om individens förmåga till självständigt tänkande och handlande med hjälp av kunskap och förnuft, och styrt av ansvarskännande värderingar och förhållningssätt.

Denna formulering är rätt naturlig eftersom betoningen av individens autonomi är ett genomgående tema i hur liberalism brukar beskrivas. Ändå leder den till några intressanta konsekvenser om man läser den noga och sedan tänker efter. Ordet 'ansvarskännande' kan då få stå för att dessa (värderingar och förhållningssätt) uttrycker en förmåga både till medkänsla med enstaka medmänniskor, till solidaritet inom en grupp, och till praktisk handling även när det gäller att möta globala utmaningar. I begreppet 'förnuft' inkluderar jag såväl logiskt och rationellt tänkande som 'sunt förnuft', och allt däremellan.

Vad kan då avses med att 'tro på' individens förmåga i dessa avseenden -- det är ju lätt att hitta exempel på individer som inte tycks ha dessa lovvärda egenskaper? Jag ser det som en kombination av två attityder, nämligen (1) dessa egenskaper gäller för tillräckligt många individer och i tillräcklig utsträckning för att man ska kunna ta dem för givna i många sammanhang, och (2) för ett samhälle och dess medlemmar är det en mycket stor fördel om dessa egenskaper är allmänt förekommande där. Den första punkten är alltså en bedömning av en faktisk situation, och jag uppfattar att den gäller i vårt land, liksom också på många andra håll. Den andra punkten innebär att ett samhälle bör sträva efter att förstärka sina medlemmars förmåga i alla de angivna avseendena.

'Solidaritet' är ett nyckelbegrepp i andra ideologier, men av det här följer att det är ett självklart inslag även i liberalismen. Samtidigt betonas att solidaritet i dess olika former ska vara individens eget val och inte vara påtvingad. Ett kollektiv kan ses som en grupp av människor med påtvingat medlemskap.

Med detta val av utgångspunkt har värderingar en nyckelroll. De behövs för att definiera individernas rättigheter och skyldigheter gentemot varandra. Men i ett ordnat samhälle har värderingarna ett ömsesidigt beroende med staten vilket får ingå i fortsättningen av den koncisa formuleringen. Värderingarna innefattar medborgarnas rättigheter och skyldigheter, och de ligger till grund för de lagar som staten fastställer och upprätthåller. Men statens rättsapparat är inte i sig tillräcklig för att garantera medborgarnas rättigheter, utan man måste också förutsätta att det finns en tillräcklig mängd av samhällsgrundande värderingar bland medborgarna. Värderingar i allmänhet kan variera mycket mellan olika medborgare, och de måste alltid vara öppna för debatt och omprövning. Men just de samhällsgrundande värderingarna bör helst vara gemensamma, de måste försvaras om de utmanas, och de måste också föras vidare till nästa generation av medborgare. Flera aktörer är viktiga i det sammanhanget, särskilt föräldrarna, skolan och media, varvid staten måste bära upp skolan och relatera till media, både genom att ge dem stöd och genom att sätta gränser.

Frågor om värderingarnas roll i liberalismen är föremål för många studier, även om de kanske inte är så synliga i den svenska debatten. Stanford Encyclopedia of Philosophy skriver:

Much of liberal theory has became focused on the issue as to how we can be social creatures, members of cultures and raised in various traditions, while also being autonomous choosers who employ our liberty to construct lives of our own.

När värderingar förs in i sammanhanget öppnar det sig faktiskt en stor mängd svåra frågor. Hur balanseras föräldrarnas rättigheter att uppfostra sina barn mot statens ansvar för att föra de samhällsgrundande värderingarna vidare? Och vad ska vi mena med att även föräldrar har ett ansvar för att föra fram dem? Hur avväger vi yttrandefrihet och församlingsfrihet mot försvaret av de samhällsgrundande värderingarna?

Och vidare: ovanstående startpunkt leder alltså snabbt till resonemang om 'staten' och 'medborgarna' vilket ju är det traditionella perspektivet i dessa frågor. Men hur ska vi använda de begreppen i dagens värld där det förekommer så mycket migration och det finns så många flyktingar? Hur ska man förhålla sig till dubbelt medborgarskap om medborgarskapet innefattar både rättigheter och skyldigheter, och inte bara är ett uttryck för önskan om delaktighet? Och vilken plats ger referensramen för de 'papperslösa', alltså för dem som inte har rätt att vistas i det land som staten administrerar, men som inte heller kan utvisas? En ideologi värd namnet måste rimligen ha ett svar även på sådana frågor.

Det som jag beskrev som en utgångspunkt för definitionen av liberalism måste alltså kompletteras med ett antal ytterligare ställningstaganden. Jag menar ändå att detta kan göras, och jag har formulerat en lista på tolv punkter som börjar med den ovanstående, och som kommer en bit på väg för att precisera vad jag vill mena med liberalism. De redovisas och motiveras under rubrikerna för Värdeliberalism, och till att börja med i följande artikel: [red-198] .

Under dessa rubriker ska det också komma en redogörelse för hur denna tolkning av liberalism förhåller sig till andra liknande tolkningar, eller för den delen till väsentligt annorlunda tolkningar. I avvaktan på att detta ska färdigställas ges här bara några referenser utanför liberalismen: det finns påtagliga beröringspunkter med Berggren och Trägårdhs statsindividualism [pan-15547] och med föreningen Humanisternas idéprogram [pan-15768]. I en tidigare artikel har jag diskuterat hur det här synsättet skiljer sig från den 'värderingsfria' liberalism som förs fram till exempel i Dagens Nyheter [red-1572] .

Och är då detta en liberalism som klart skiljer sig från konservatism och socialism, som tanken var från början? Ja och nej. De tolv punkter som jag föreslår är oförenliga med de extrema positionerna på höger-vänster-skalan, men jag tror att de är helt acceptabla för de flesta moderater och de flesta socialdemokrater. Såtillvida är de alltså inkluderande, men deras särskilda styrka är att de utgör en koncis formulering som inte appellerar till några historiska eller extrema yttringar på den ena eller den andra sidan.

Sedan finns det också ett helt annat, men lika viktigt skäl för att jag intresserar mig för liberalismens grundläggande idéer och för en koncis definition av dessa. Jag tror nämligen att en klar och tydlig beskrivning av liberalismen är en nödvändig förutsättning för en kommande dialog mellan olika samhällsuppfattningar som är företrädda i vårt land, och alldeles särskilt för en djupare dialog med olika riktningar inom islam. Detta utvecklas närmare under tabben 'Bas för dialog'.

Texten på denna sida utgör också första delen av artikeln [red-195] .

Referenser

red-198   En värdeliberal grundsyn.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2020-06-05

\\noindent pan-15547    nil.
i --.

\\noindent pan-15768    nil.
i --.

red-1572   Skillnaden mellan värdeneutral och värdegrundad liberalism.
Erik Sandewall i Argument och Fakta,   2019-06-09